I många år trodde läkare att barn växte ifrån
ADHD-symtomen när de kom upp i tonåren. Det har dock visat sig att detta inte alltid är fallet. I själva verket har cirka 70 % av barnen med ADHD fortsatta problem med impulsivitet, problemlösning, beslutsfattande och ouppmärksamhet under tonåren. I ungdomen ändras kännetecknen på funktionshindret och vissa symtom blir
mindre märkbara. Även om symtom som
hyperaktivitet,
uppmärksamhetsspann och
impulskontroll
tenderar att minska, förblir impulsivitet
ett stort problem för många unga människor med ADHD
i tonåren. Detta kan orsaka svårigheter i skolan eller
på jobbet, i familjen och i sociala relationer.
Tonåringar med ADHD får ofta kämpa, eftersom både deras oberoende och ansvar ökar. Detta kan leda till bilolyckor, låg självkänsla, drog- och alkoholmissbruk eller kriminalitet. Att hantera frågor som rör identitet, accepterande i kamratgruppen och fysisk utveckling kan innebära ytterligare anledning till stress.
Tonåringar med ADHD kan tendera att förneka
sitt tillstånd och vägra ta läkemedel i skolan, eftersom de inte vill vara annorlunda sina klasskamrater. Samtidigt kan det vara ett spännande äventyr att bli äldre och mer oberoende. Särskilt för ungdomar med ADHD, som är 16 år eller äldre, kan det vara till god hjälp att lära sig sätta upp mål och förstå innebörden av att överväga sina beslut. För att uppnå detta är det viktigt att de även lär sig förstå att symtomhanteringen är en viktig del när det gäller att utveckla levnadsfärdigheter och att hantera dagliga situationer.
De vanligaste symtomen som kan vara indikationer på ADHD hos ungdomar är:
- Allmänt slarvig i skolan och i hemmet.
- Är konsekvent sen med uppgifter.
- Glömmer konstant saker som läxor.
- Är lättdistraherad med ett kort uppmärksamhetsspann.
- Kommer ofta för sent till skolan.
- Gör allting som har en deadline först i allra sista minuten.
- Kommer med många ursäkter för saker som inte blir gjorda.
- Ger intryck av att inte lyssna vid tilltal.
Det är viktigt att förstå skillnader i beteendet hos ungdomar med ADHD, eftersom många unga människor i tonåren går igenom perioder med besvärligt beteende. Det gör det lättare att hantera tillståndet och säkerställer en bättre social integration och en bättre integrering i familjen och i klassrummet.
